Jag antar att det är detta som räknas som vuxen, eftersom jag faktiskt är det nu.
Men hur har det kunnat gå så fort, det var inte längesen jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa och drömde om det här. Men nu är det dags!

Jag ligger just nu ensam i ett hotellrum i en stad jag inte känner. Att jag vågar, jag vågar allt.
Jag ligger här i väntan och bygger upp min nervositet, för imorgon är det dags att påbörja det största äventyret hittills i mitt liv. Att få lära mig flyga med mina egna vingar och få sväva ovanför molnen.

Jag har så länge väntat på en förändring och jag har nog insett att jag är precis mitt i den. Jag är en fågel.
Egen lägenhet och förmodligen mitt drömjobb. Äntligen är det dags för mig. Äntligen är det min tur!