Vad skulle allt leda till. Varför blev det som det blev. Jag känner ju mig lika vilsen som dig. Just nu ser dig i allt, ser dig i färgskalor och ser dig i adjektiv. Försöker leta efter texter som ska sätta ord på mina känslor. Leta efter musik som nu ska göra mig glad istället för ledsen. Men ingenting smakar något längre. Jag ser dig i dina luvtröja, lekandes med livet. Med leendet som gjorde mig knäsvag, förmodligen gör, fortfarande. Din himmel är blåare än min och jag önskar jag kunde få vara ditt moln du skjuter dina kärlekspilar genom. För jag blev nog kär i dig där bland dina lakan. Men jag har nu landat på gräset, ensam, bredvid dina blommor och köpt ramar till bilder som aldrig fanns.