Det finns dom som jag måste skriva om, personer som gjort avtryck på själen och gett så starka känslor att jag måste skriva ner det. Saker jag egentligen vill säga, men inte vågar. Så det blir en text, skyddat, långt ifrån världen. En text där jag vågar berätta om alla känslor som är så levande att det blåser storm inombords men som jag i verkligheten försöker dölja, skjuta undan och sätta locket över. Men som jag sena kvällar måste skriva ner min ensamhet, konkreta och gripbara i svarta bokstäver.