Jag vågar inte fråga dig hur du känner för att ditt svar kanske tvingar mig att släppa taget. Fast egentligen har du redan sagt nej, långdraget och ljudlöst. Jag vet det, men ibland behöver hjärtat mer tid att acceptera det hjärnan redan vet. Jag får inte sakna dig för du var ju aldrig min, jag var långt ifrån din enda. Du njöt av mig som billigt vin. Men ändå hänger jag upp mitt liv på sms som aldrig skickas, ord som aldrig sägs. För vissa människor fastnar enda in i blodet.