VAD ÄR KÄRLEK EGENTLIGEN
Allt eller inget. Visst har det alltid varit så, för mig har det alltid varit så. Jag kan inte den där kärleken som beskrivs i poesin. Att ge hela mig, i varje situation, i varje mening. Oändlig. Odödlig. Jag vill bli älskad, just som poeterna besrkiver det, men tänk om du lämnar, precis på samma sätt som känslor lämnar en. För något bättre. Något starkare. Något odödligare.
Ibland vill jag, ibland inte. Ibland ger jag dig hela min värld och ibland stänger jag dig ute som en främling. Förhoppningarna alltid gläntade men aldrig vidöppen. För jag är rädd att du ska komma in och förändra den enda biten som fortfarande är jag men samtisigt alldles för rädd att du ska stänga dörren föralltid.
Jag har slängts fram och tillbaka, i ett slags velande i flera år, om vad som är rätt och fel. När livet ställs på sin spets. Vem håller handen när det blir svårt men vem håller lika hårt när livet är lätt. Att lita på tiden och att den kommer vägleda en har aldrig varit min filosofi, man bestämmer själv, vem som är rätt och vad som är rätt. Fjärilar i magen eller inte, så händer det något större i hjärtat när man tillåter det att växa. Att få leva i nuet med dig är det enda som är viktigt, nu. Att få vara dig nära, är det jag vill, nu. För i framtiden kommer det också vara i nuet, dåtiden var också i nuet. Alla tider i livet, alla minuter i livet, var ett nu. Man ska aldrig ångra något, eftersom när den stunden var, då ville man det. Att känslor kan komma och gå, det är inget som beskriver kärlek eller relationer. Dem beskriver vem man är, och vem som förstår en, när man själv inte gör det.
Jag är ingen lätt person att älska eller att leva med. Eftersom jag är allt eller inget. Antingen brinner det inombords eller så snöar det. Jag vill något men sekunden efter vill jag något annat. Jag blir aldrig tillfredställd om det inte sker förändringar. Som ger mig motstånd. Jag kommer aldrig nöja mig. Jag behöver eld, vatten, luft och jord. Allt på samma gång. Ge mig dans på rosor, snöstorm och en trygg famn att kalla hem. Jag vill leva i spänningens centrum men jag vill inte ha för mycket uppmärksamhet. Balans mellan spännande och tryggt, äventyr och stillhet, frihet och tvåsamhet. Ge mig det där ingen har gett mig innan.
Vi kanske inte består för all framtid. Men det enda som betyder något är vi är här, du och jag, just nu.
Ibland vill jag, ibland inte. Ibland ger jag dig hela min värld och ibland stänger jag dig ute som en främling. Förhoppningarna alltid gläntade men aldrig vidöppen. För jag är rädd att du ska komma in och förändra den enda biten som fortfarande är jag men samtisigt alldles för rädd att du ska stänga dörren föralltid.
Jag har slängts fram och tillbaka, i ett slags velande i flera år, om vad som är rätt och fel. När livet ställs på sin spets. Vem håller handen när det blir svårt men vem håller lika hårt när livet är lätt. Att lita på tiden och att den kommer vägleda en har aldrig varit min filosofi, man bestämmer själv, vem som är rätt och vad som är rätt. Fjärilar i magen eller inte, så händer det något större i hjärtat när man tillåter det att växa. Att få leva i nuet med dig är det enda som är viktigt, nu. Att få vara dig nära, är det jag vill, nu. För i framtiden kommer det också vara i nuet, dåtiden var också i nuet. Alla tider i livet, alla minuter i livet, var ett nu. Man ska aldrig ångra något, eftersom när den stunden var, då ville man det. Att känslor kan komma och gå, det är inget som beskriver kärlek eller relationer. Dem beskriver vem man är, och vem som förstår en, när man själv inte gör det.
Jag är ingen lätt person att älska eller att leva med. Eftersom jag är allt eller inget. Antingen brinner det inombords eller så snöar det. Jag vill något men sekunden efter vill jag något annat. Jag blir aldrig tillfredställd om det inte sker förändringar. Som ger mig motstånd. Jag kommer aldrig nöja mig. Jag behöver eld, vatten, luft och jord. Allt på samma gång. Ge mig dans på rosor, snöstorm och en trygg famn att kalla hem. Jag vill leva i spänningens centrum men jag vill inte ha för mycket uppmärksamhet. Balans mellan spännande och tryggt, äventyr och stillhet, frihet och tvåsamhet. Ge mig det där ingen har gett mig innan.
Vi kanske inte består för all framtid. Men det enda som betyder något är vi är här, du och jag, just nu.