NOTHING CAN CHANGE MY LOVE FOR YOU
Efter 11 månader sitter man i sin bil ännu en gång, på samma mötesplats som jag gjorde då. När man bara tagit bilen och kört, inte alls veta vart utan bara för att komma ifrån, att få vara själv en stund. Samma mötesplats som 11 månader sedan, då jag också bara tagit bilen för att få vara ensam, men var tvungen att stanna för alla tårar som bara rann så jag inte längre kunde ana vägen framför mig. Där jag satt med så mycket tårar och så ont i bröstet att jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv, ifall jag fortfarande kunde ta ett till andetag eller ifall man bokstavligen skulle gå sönder ifall jag gjorde det.
Att det kan ha gått snart ett år, ett år sedan vi bestämde att bryta upp och sedan det telefonsamtalet aldrig mer prata med varandra igen. Från att va väldigt kär till obegripligt ensam på några minuter.
Kanske är det därför jag sitter här än? Att jag fortfarande blir helt andfådd av bara en bild på dig. Jag förstår egentligen inte varför det påverkar mig så mycket, när jag mår så bra annars. Ett år har gått och jag har förändras på alla sätt. Utsida och insida. Ibland önskar jag du kunde se mig, få se den jag blivit. Även ifall jag vet att du har en annan tjej i ditt hjärta. Men jag vet inte vad det är jag saknar egentligen, om det är dig jag vill ha tillbaka eller är det den känslan du fick mig att känna, hur du fick hela mig att brinna, spraka och explodera. Men jag vet att ingen annan har ens varit i närheten av att få mig känna så. Det är väl därför jag efter såhär lång tid fortfarande har dig kvar inom mig.
Att det kan ha gått snart ett år, ett år sedan vi bestämde att bryta upp och sedan det telefonsamtalet aldrig mer prata med varandra igen. Från att va väldigt kär till obegripligt ensam på några minuter.
Kanske är det därför jag sitter här än? Att jag fortfarande blir helt andfådd av bara en bild på dig. Jag förstår egentligen inte varför det påverkar mig så mycket, när jag mår så bra annars. Ett år har gått och jag har förändras på alla sätt. Utsida och insida. Ibland önskar jag du kunde se mig, få se den jag blivit. Även ifall jag vet att du har en annan tjej i ditt hjärta. Men jag vet inte vad det är jag saknar egentligen, om det är dig jag vill ha tillbaka eller är det den känslan du fick mig att känna, hur du fick hela mig att brinna, spraka och explodera. Men jag vet att ingen annan har ens varit i närheten av att få mig känna så. Det är väl därför jag efter såhär lång tid fortfarande har dig kvar inom mig.
Jag vill dig så väl, jag vet att du mår bra och jag önskar dig aldrig något mindre än det bästa. Jag har inte skrivit något till dig under hela tiden även ifall jag suttit med ditt nummer uppe flera gånger. Tanken har slagit mig tusen gånger med tummen har alltid fastnat framför mig. Mest för jag inte vill vara sådan, vill inte störa, jag vill du ska minnas mig med ett leende på läpparna. Men ja, det finns fortfarande inom mig, den där förhoppningen att bara få se dig en gång till. Få höra din röst. Bara en gång till. Då kanske jag kunde få sista pusselbiten lagt, och äntligen kunna gå vidare.
