Det är med fjärilarna i magen och bultande hjärta jag vill tappa bort mig bland dina kyssar. 
När händerna fumlar omrking, man vill bara krypa närmre och få känna att denna platsen är bara min.
För visst händer det ibland att känslorna bränts och magknipen varit obeskrivlig, men när allt kommer omkring spelar det ingen roll så länge det finns stunder som denna. 
För vi behöver ingen annan, inget annat för att fungera. Att bara få andas i takt får hela världen att sättas i färg.

Förlåt att jag ibland försvinner utan att säga till, för ibland vill jag vara överallt och ingenstans. 
Få ramla runt och skapa minnen till imorgon, söka adrelaninkickar i natten och dansa fult när ingen ser. 
Vill tänka bort allt svårt och smärtsamt, koppla bort det som kan få hjärtat i tusen bitar. 
Vill få leva med andan i halsen utan göra dig besviken. Jag vill ha något med dig utan att kalla det vårt.

Hur ska man tänka klart och välja när tavlan jag målat har två sidor. Hur ska man veta vilken sida som är bäst när dem är så olika men så viktiga. Vilket beslut som än tas, kommer det alltid vara något som fattas. Ingen ger mig allt, men du kan ge mig något.