DIN RÖST, DIN BLICK, DITT SKRATT. JAG VÄNTAR OM TIDEN VILL IFATT.
Varför det blev såhär och vad du skulle lära mig får jag kanske aldrig veta. Kanske står du bara skrivet i en enda mening eller så blev du ett helt kapitel i mitt livs bok. En dag kanske jag förstår, kanske jag får läsa. Att du skulle lära mig något viktigt tvivlar jag inte på för så enormt mycket känslor ska man inte känna i onödan, det känns inte rättvist. Du kanske skulle lära mig hur påverkad man kan bli och vart livet går hän när hjärtat tar över. För du kom ju som ett brev på posten, helt plötsligt stod du där och på bara timmar hade du lyckats nässla in dig i mitt hjärta. Det tog inte lång tid innan du lyckats bli den personen som snurrade min värld.
Du var som en storm, lika snabbt som jag blev kär i dig lika snabbt försvann du.
Du var som en storm, lika snabbt som jag blev kär i dig lika snabbt försvann du.
Du tog mig med storm.
"Vissa saker slår in i ens liv så hårt att det aldrig kommer dö. Inte ens när vi inte minns dem längre, vissa saker kanske vi glömmer bort helt. Men ibland gör det sig påminda genom en rysning genom ryggraden eller gåshud på armarna. För det kommer alltid finnas där och andas inom oss."
"Vissa saker slår in i ens liv så hårt att det aldrig kommer dö. Inte ens när vi inte minns dem längre, vissa saker kanske vi glömmer bort helt. Men ibland gör det sig påminda genom en rysning genom ryggraden eller gåshud på armarna. För det kommer alltid finnas där och andas inom oss."
