HELLRE VARA ENSAM ÄN I ETT LIV OMRINGAD AV MÄNNISKOR SOM INTE FÖRSTÅR EN
Önskar man hade någon, någonstans i världen som man inte kände som alltid fanns där för en, som man kunde berätta alla sina hemligheter för. Prata om alla sina otröstbara känslor och alla diffusa nattankar. Någon som finns där varenda gång man ligger där ensam mitt i natten och allt känns påtagligt. När man känner sig ensammare än någonsin. När man måste få dela med sig. Känna samhörighet med någon, någon som också ligger ensam och sömnlös med lika mycket uttryckslängtan. Ingenting känns mer äkta än det man har inom sig när klockan är över midnatt. På något sätt får man perspektiv på sitt egna liv. Lika genuint och fint som det är smärtsamt.
❥ Men att få någon ordning i alla känslor som bubblar är som att skjuta pilar mot molnen i hopp om att dom ska fastna. Lika omöjligt som att hitta någon där ute, som skulle finnas där och lyssna varenda gång.
❥ Men att få någon ordning i alla känslor som bubblar är som att skjuta pilar mot molnen i hopp om att dom ska fastna. Lika omöjligt som att hitta någon där ute, som skulle finnas där och lyssna varenda gång.
