Jag går runt och väntar, hoppas att tiden ska gå snabbare, som jag gjort en vädligt väldigt lång tid nu

Jag väntar på den där förändringen som jag tror ska komma, den som ska förändra mitt liv

Vad som ska hända vet jag inte, vågar knappt tänka efter vad som skulle kunna hända

För allting som varit en vardag, en rutin, en givenhet har gått isär, som en spegel
Jag hittar verken balans, ett mönster eller något sätt att kunna fixa ihop den
De man i så många år byggt upp har bara gått i tusen bitar och alla speglas åt olika håll

Därför väntar jag på den där förändringen, det där som gör att jag har orken och kan bygga upp en ny spegel
En vardag, med människor jag tycker om och som trivs med mig
En spegel jag helt enkelt är nöjd med, mår bra i och trivs med
En spegelbild jag mår bra utav att se, att kunna se mig själv i ögonen, se på mig i helhet 
Och kunna säga att fyfan vad nöjd jag är, över mig själv och mitt liv.