Jag orkar inte vänta mer, kan inte vänta mer
du är borta nu, du är ingen alls
egentligen är jag mer besviken på dig än ledsen
jag som trodde så mycket om dig, att du alltid skulle bry dig om alla
men känslor eller inte, vi är fortfarande människor
och att känna empati är en egenskap, och du har tydligen inte den
jag kan inte straffa dig för det

Tack för allt, synd att allt blev som det blev.
Men nu kommer jag inte ens ihåg ditt namn.
Så vi kanske hörs någon gång